Om föreningen

Föreningens historia och verksamhet

Falu amatörbokbindare grundades våren 1985 av en liten grupp bibliotekarier och bokbindare i Falun. Från denna start har medlemsantalet stadigt växt till c:a 60 medlemmar varav cirka 25 är aktiva. Medlemmarna, ungefär lika många män som kvinnor, består mest av tidigare kursdeltagare och andra bok- och hantverksvänner. Här finns både nybörjare och mera erfarna bokbindare.

Verksamhet i lokalen våren 2009

Full verksamhet i lokalen våren 2009

Ekonomin grundar sig på medlemsavgifter, kursavgifter och ersättning från Falu kommun. Material subventioneras inte av föreningen utan medlemmar och kursdeltagare betalar självkostnadspris.

Utöver kursverksamheten deltar vi i olika lokala arrangemang med hantverks- eller bokanknytning. Vi har samarbete med bokbinderilinjen på Leksands Folkhögskola och har ambitionen att även utveckla samarbetet med andra verksamheter med anknytning till hantverksmässigt pappers- och bokhantverk.

Häftlåda

Häftning på bindgarn i häftlåda.

Föreningens styrelse och medlemmar arbetar ideellt med att sprida information om föreningen samt med att anskaffa material och verktyg till billigast möjliga pris. Vi arbetar uteslutande på hobbybasis och stöttar Dalarnas yrkesverksamma bokbindare genom att inte ta emot binderiarbeten mot betalning. Vi deltar även i utställningar och har haft aktiviteter där vi visar olika arbetsmoment och exempel på våra alster. I verksamheten ingår också att göra studiebesök och andra utflykter till mål av gemensamt intresse.

Årsavgiften för medlemskap i föreningen är 200 kr. Föreningens plusgiro är: 427315-7
Du är också välkommen att ta kontakt med någon av de personer som finns på kontaktsidan.

Ett kvarts sekel med Falu Amatörbokbindare

Föreningen Falu Amatörbokbindare grundades hösten 1985. Initiativet togs av länsbibliotekarien och f.d. kulturchefen Lars-Ove Pollack. Vid denna tid hade Georg Zentio hållit några bokbinderikurser i ABF’s regi, vilket hade berett marken för en förening. Vid föreningens första möte i november 1985 bildades en styrelse, som förutom Pollack omfattade de båda bokbindarna Rolf Olsson och Harry Dahllöf.

Motivet till bildandet av föreningen var att hålla ett gammalt hantverk levande och att sprida kunskap om bokbinderi, samt att skaffa och utrusta en lokal där föreningsmedlemmarna kan binda och laga gamla böcker. Samt givetvis vara ett forum där likasinnade kan träffas.

Till en början hölls verksamheten i Stadsbibliotekets källare, där man fick trängas med kommunens vaktmästeri. Till en början fick man nöja sig med att tillverka klotband, eftersom både kunskaper och verktyg för halv- och helfranska band saknades. Inledningsvis fick medlemmarna själva bidra med material och utrustning.

Aktiviteten blev snabbt livaktig och lokalen blev väl trång. Läget förbättrades dock 1990 i och med att föreningen fick husera i ett av Faluns anrikaste hantverkskvarter, intill Carl Larssons etsarstuga på ”Tuppen” i Östanfors. Fyra år senare blev drömmen om en egen lokal verklighet, då Ivar Anderssons ateljé på samma gård blev ledig.

I och med detta kunde föreningen börja bygga upp en riktig verkstad.

Tack vare framsynta och drivande styrelser och medlemmar samt generösa donationer av material och utrustning (bland annat från Dala Offset och STORA’s nedlagda bokbinderi) kan vi efter ett kvarts sekel visa upp ett av landets bäst utrustade små hantverksbokbinderier.

Från starten har medlemsantalet stadigt växt till c:a 60 medlemmar. Medlemmarna består mest av tidigare kursdeltagare samt bok- och hantverksvänner i allmänhet. Utöver kursverksamheten deltar vi i olika lokala arrangemang med hantverks- eller bokanknytning och utvecklar kontinuerligt samarbetet med andra verksamheter kring hantverksmässigt pappers- och bokhantverk.

VI VILL HÄR TACKA ALLA SOM HAR HJÄLPT OSS GENOM ÅREN!

Falun — en stad med lång bokbinderitradition

Redan under medeltiden fanns vid Kopparberget många olika hantverkare. När de första bokbindarna kom hit är obekant, men år 1652 grundade mäster Påvel Wachsmout stadens första kända bokbinderi och etablerade en långlivad bokbindardynasti.

Skråkista

Mäster Påvel tillerkändes av staden ensamrätt till bokbinderiyrket, varefter hans söner avstyrde konkurrens genom bildandet av ett slutet ämbetssällskap. Detta bokbindargille bestod fram till 1850-talet då skråväsendet upplöstes.

Bokbinderiet var ett exklusivt yrke, som gav goda inkomster och hög status. Efterfrågan på bokbinderi kom till en början främst från Bergslaget, kyrkan och magistraten. Stadens garverier och väverier förmådde säkert tidigt tillfredsställa bokbindarnas behov av skinn och textilier, medan ortens första pappersbruk kom först på 1740-talet.

Efter den stora branden 1761 flyttade bokbindaren Mathias Hall till Falun. Han gifte in sig i den Wachsmoutska släkten och uppförde ett bokbinderi på en brandtomt vid Hälsingtorget. Hall blev sedermera rådman och även ålderman i stadens hantverkssocietet.

Mot slutet av 1700-talet ökade efterfrågan på bokbinderi från stadens växande administration och ytterligare ett par bokbindare, J. Åström och C.G. Brunström, svors in i ämbetet. En verksamhet som bidrog till behovet av bokbindare var säkert även grundandet av Dalarnas första tryckeri, Axmars Boktryckeri, år 1786.

Under 1800-talet var ända upp till sex bokbinderier samtidigt verksamma i Falun, däribland Petrini, Andersson, Olsson, Roth, Widerström samt riksdagsmannen Fredrik Boman. Därtill kom Bergslagets eget bokbinderi.

Denna aktivitetsnivå höll i sig fram till 1960-talet. I och med att boktryckerierna då i stor skala gick över till maskinbindning underminerades det hantverksmässiga bokbinderiets fortlevnad.

Faluns sista hantverksbaserade yrkesbokbinderi blev Wadells bokbinderi på Gruvgatan, som drevs av Georg Zentio fram till 1999.

Visa alla inlägg